Min capoeira grupp Sincronicidade
Mästare: Sidnei Da Hora Santos (Meia Lua)
Tränare: Ricardo Fidelis (Koanuka)
Tränare: Rodrigo (Digueiro)
Ett första möte med capoeira
Jag befinner mig hemma i Sverige och fyller i blanketter inför mina studier i Brasilien. Olika sporter finns att välja mellan; surfning, capoeira och samba.
Jag stannar upp för begreppet "capoeira". Försöker att känna igen sporten men ingen klocka ringer. Det spännande namnet får mig att söka upp sporten på internet och jag hittar några bilder från kampsporten.
Bilderna som illustrerar akrobatiska övningar får mig snabbt att intala mig själv att det är en helt omöjlig sport för mig att utföra.
Jag sätter kryss för alla sporter utom capoeira.
Prova på samba & capoeira
- Jag såg era miner då ni såg Capoeira i gamla stan, Pelourinho. Ni såg ut som "skit det där kommer vi inte klara av". Men här ska vi spela capoeira, umgås och ha kul, inleder capoeiratränaren Ricardo Fidelis (29) vår första lektion i capoeira.
Ricardo börjar svinga sin kropp med förflytningar av sina ben. Armarnas position ger honom beskydd mot den eventuella motståndaren. Hans grupp består av norrmän och svenskar vars huvudsakliga ämne är foto och journalistik.
- You schould ALWAYS do the ginga, when you walking down the street, in the shower, when you are sleeping, säger Ricardo med ett leende.
Ricardo i tecknad verision ;)
Skandinaverna försöker efterhärma Ricardos grundsteg, ginga (svinga). Men vi tycks sakna den rytmen som nästan är medfödd bland latinamerikaner. Vi gör vårt bästa och det utbyts många skratt.
Vi lägger till en spark, Meia-lua de Frente (Halv-måne framifrån). Från ginga sparkar man utifrån och in så fotsulan hamnar framför motståndarens ansikte. Jag står till vänster på bilden i blåa shorts och försöker fixa sparken.
I och med sparkinlägget tillkommer även momentet att skydda sig själv. Personen på fotot som ligger ner i mitten av kortet utför esquiva (fly).
Nästa utmanning är aú. Jag glädjs åt rörelsen eftersom jag alltid älskat att hjula. Dock finner jag snabbt ut att jag bara kan hjula på ena hållet.
Ricardos ögon vidgas och han lufter på ögonbrynen då jag faller. Jag försöker om och om igen men ramlar med ett brak som ekar ut i salen. Fotot demonstrerar olika variationer av hur man som nybörjare kan utföra aú ;)
Träningenspasset är slut. Trots mycket slit och svett känner jag att jag fått mer energi av träningen än vad jag hade innan jag kom till träningen. Jag börjar inte med samba. Följande veckor består av capoeiraträning två gånger i veckan. Envist fortsätter jag att träna på aú.
Jag antar att det är som Ricardo säger att "det är en del i capoeira" att ständigt ha träningsvärk eller skador på nya ställen av kroppen. Helt ärligt så var jag värdelös på aú i början men jag var fast besluten av att klara av rörelsen. Eftersom jag slog i foten så väldigt ledde det hela faktiskt till ett besök på röntgen...
Men det känns bra att känna att kroppen utvecklas och nu känner jag ingen smärta i foten. Nu är det på andra ställen, med nya rörelser jag är fast besluten av att klara av!
Slutligen vill jag bara säga att det är den positiva energin jag får och ger av min grupp som gör att jag älskar capoeira!
Axé Amigos!
Jennifer ger en mea lua de compasso. Lektionen ges delvis på portugisiska och eleverna lär sig att räkna till tio vid uppvärmningen och olika namn på rörelserna.
Som avslutning försöker alla att gå på händerna. Jennifer lyckas gå långt!
